16 december 2011

En tillbakablick

Det senaste året har jag jobbat med att välja ut, skanna, redigera och registrera fotografier ur bildarkivet i en databas. Förra veckan publicerades de hittills inlagda bilderna på webbsidan Nynäshamns bildarkiv. På hemsidan kan man bläddra fritt eller söka mer avancerat, på t ex kommundel, årtal, namn. Det finns en rolig funktion som gör att man kan bidra med information till bilderna, som skickas till mig och som sedan läggs ut (om den verkar trovärdig, förstås). Den senaste veckan har det redan kommit in flera mail med t ex namnuppgifter och årtal. Jättekul!

För att fira att 1000 st fotografier är inlagda i databasen, väljer jag att visa den äldsta bilden som lagts in. Och gammal är äldst - bilden är tagen i Ösmo såklart! Bilden föreställer Kyrkskolan och är tagen för nästan 130 år sedan - år 1883. Utanför skolhuset i Ösmo leker några barn, med det är också vuxna med på fotot. Man får väl gissa att den stående mannen som röker pipa och läser en bok är magistern. Det sitter några vuxna vid husväggen också, en herre läser tidningen. Det här fotografiet togs på den tiden då de personer som skulle bli avfotade måste stå helt stilla under exponeringen, kanske i en minut, för att inte bli suddiga. Det var samma år som Katarinahissen i Stockholm invigdes och Gröna Lund öppnades, som en fransman var den första att bestiga Kebnekaise och Oscar II var konung av Sverige.
Foto okänd, Nynäshamns bildarkiv
/Emma

15 december 2011

Carl Eldh och Ungdom

I HSB-området på Höjdgatan står idag ett solur på ett stenfundament. Det ser kanske lite otippat ut och det är nog en slags nödlösning. På bilden ser man den skulptur, Ungdom av Carl Eldh, som från början var menad att stå där. Husen på Höjdgatan stod färdiga i mitten av 1940-talet. Vid samma tid, år 1946, ombildades Nynäshamns köping till stad. Som en gåva vid detta tillfälle skänkte HSB skulpturen till staden Nynäshamn och den avtäcktes 1947. På bilden syns den 75-årige Carl Eldh och hans assistent, mannen till vänster är stadsfullmäktiges ordförande Sven Hedqvist. Carl Eldh levde åren 1873-1954. Under 1920- och 30-talen var Carl Eldh en av de mest anlitade skulptörerna i Sverige och hans verk finns än idag spridda på orter från norr till söder. Ett av hans mest kända verk är det stora monument över August Strindberg, Titanen (1942), i Tegnérlunden i Stockholm. Skulpturen Ungdom finns på flera platser i Sverige, och är enligt Carl Eldhs Ateljémuseum ett av hans mest omtyckta verk. Tyvärr blev Nynäshamns Ungdom stulen för ett antal år sedan. Kanske var det någon som förälskat sig i det unga paret, men mer troligt är att den blev stulen för sitt värde i brons.

Foto okänd, Nynäshamns bildarkiv

/Emma

13 december 2011

Salongens bokcirkel läser Farväl till Berlin

Från 1920-talet och Mrs Dalloways London har Salongens bokcirkel nu läst sig vidare till 1930-talet och Christopher Isherwoods Farväl till Berlin. Baserat på egna upplevelser beskriver Isherwood de stämningar som rådde i den tyska huvudstaden åren innan det nazistiska maktövertagandet. En av de många färgstarka personligheter som berättarjaget möter är "the divinely decadent" Sally Bowles, senare känd karaktär i musikalen Cabaret, som boken ligger till grund för. Alla salongendeltagarna gillade Farväl till Berlin, även om ingen gav den riktigt samma reservationslösa hyllning som Mrs Dalloway blev föremål för. Den boken var det å andra sidan andra deltagare som inte gillade alls.

På första sidan i Farväl till Berlin finns en berömd mening som gav upphov till viss diskussion: ”Jag är en kamera med öppen slutare, helt passiv, mekaniskt registrerande.” Isherwood distanserar sig från de händelser han beskriver och avsäger sig indirekt allt ansvar, och tycks samtidigt göra anspråk på samma typ av objektivitet som den fotografiska bilden förr brukade förknippas med. Han är dock knappast omedveten om att både passiviteten och objektiviteten delvis är illusioner. Det är trots allt han som väljer att rikta kameran åt ett visst håll och väljer vilket ögonblick och vilka karaktärer som är värda att fixera.

Isherwood beskriver karaktärer och miljöer, men är sparsam med bekrivningar av sin egen person och redogörelser för syftet med sin vistelse i Berlin. Han följer sin programförklaring och framstår därigenom i viss mån verkligen som ett kallt registrerande verktyg. Metoden skänker hur som helst både person- och miljöbeskrivningarna en stark känsla av närvaro. Sally, som ”målat naglarna smaragdgröna, ett olyckligt färgval, eftersom det drog uppmärksamheten till hennes händer, som var fulla av nikotinfläckar och smutsiga som en småflickas.” Mörka rum där allt går i samma gotiska och gravt obekväma stil: ”överdrivet solitt, abnormt tungt och livsfarligt vasst.”

Även i skildringen av tidens politiska stämningar förmedlar Isherwood stark närvarokänsla. Stora, historiskt omvälvande händelser pågår liksom i bakgrunden, medan stadens människor mest försöker leva sina liv som vanligt. Historien som skvaller i ett gathörn eller ett förstrött samtal vid ett köksbord. Man vänjer sig vid det mesta – till och med vid nazister som överfaller judar på öppen gata. Eller? Berättarjaget - som underförstått befinner sig i den förment så frisinnade storstaden delvis för att kunna leva ut sin homosexuella läggning - måste kanske distansera sig för att överhuvudtaget kunna beskriva det han ser. Och till slut säger han farväl.
Kanske är det just spänningen mellan Isherwoods strävan efter att passivt registrera och det unikt personliga temperament som ändå gör sig påmint som skänker skildringen sin trovärdighet. Så var det. Vill det sig illa kan det bli så igen.

Nästa gång Salongens bokcirkel ses - ikväll, tisdagen den 13 december kl. 18.00 - reser vi framåt i tiden med Karin Boyes dystopiska framtidsvision Kallocain, skriven under det krig som Isherwood beskriver förspelet till. Willkommen, bienvenue, welcome...

/Salongens bokcirkel genom Mattias

9 december 2011

Lässtafett-avslutning

I tisdags avslutades Nynäshamns lässtafett med författarbesök, julklappstips, cider, oststänger och likörfylld choklad. Tack till Björn af Kleen och till alla er som kom. Förhoppningsvis kan våra julklappstips i någon mån råda bot på den julstress som nu börjar göra sig påmind. Som någon av stafett-deltagarna skrivit längst bak i Franz Kafkas Processen: "Hann inte med å läsa, julen står för dörren. De första tjugo sidorna var väldigt bra".
För er som vill läsa mer af Kleen kan vi tipsa om P.S.. I denna bok utsätter han inte bara adeln, utan även sig själv och reporterrollen för granskning, och beskriver sig bland annat som "liberal shortsvänster" och "Paradise Hotel-intellektuell". Vad han menar? Läs boken. Just nu (fredag 9/12 kl. 16.30) på "Personalens val"-hyllan här på biblioteket.

7 december 2011

Recension: Jack och den magiska tatueringen

Från WeRock.se


Jack och den magiska tatueringen Författare: Therés Stefansdotter Björk
Utgiven: 2011
Förlag: Kalla kulor



Jack och den magiska tatueringen

Andra boken om Jack, pojken som med sina föräldrar och bästa kompisen Alice delar kärleken till den hårdare musiken, är en fin uppföljare till Jacks rockiga resa. I detta nya kapitel i Terés Stephansdotter Björks hårdrockssaga blir både Jack och Alice magiskt förflyttade till landet Metallien där ännu ett viktigt uppdrag visar sig vänta dem. Upplägget och rytmen är således igenkännbart för den som läst första boken, vilket på intet vis behöver vara något dåligt, en bra historia tål att varieras och inte minst barn brukar ofta gilla hög igenkänningsfaktor.

Höga är också förväntningarna inför denna utgåva att hårdrocksreferenserna återigen ska stå som spön i backen och roa även den vuxne genom ytterligare en dimension i texten. Detta infrias med råge, varje kapitelrubrik är en passande känd låttitel "Paradise City", "Glory to the Brave", "Fear of the Dark" osv och i Metallien möter Alice och Jack storheter som CRUCIFYED BARBARA och Snowy Shaw. Den Snowy Shaw som också får agera bokens riktigt äkta fantasyhjälte, med magiska förmågor, godhet och trofasthet, och dessutom stark nog att emellanåt bära båda barnen på sina axlar.

Humorn i boken är ganska lugnt barnanpassad, men visst drar man även som vuxen på munnen när Jacks mage av våldsam hunger "growlar i dödsmetall-takt" och Snowy Shaw fäller sina mysroliga kommentarer på bredaste göteborgska. Liksom förra boken kan denna rekommenderas som högläsning för barn från ca 5-6 år och för egen läsning upp till kanske 8-9 års ålder. Så har ni något lämpligt barn eller passande hårdrocksälskande förälder i er närhet, är dessa båda böcker ett hett tips inför kommande födelsedagar och eventuella julfiranden.

Ett av citaten som inleder boken är 1700-talspoeten Johann Wolfgang von Goethes "Magi är att tro på dig själv. Om du kan göra det är allt möjligt", och tillsammans med Alice ord i boken att "Magi är ju bara vetenskap vi inte förstår än" sätter det ramarna kring den magiska verklighet som berättelsen utspelar sig i. Ganska realistisk ändå. Och vad som till slut sker med de magiska tatueringar som är nödvändiga för att Metalliens rockers ska hålla sig på topp, och vars upphovsman är den som ska räddas i äventyret - ja det ska inte avslöjas här, men till en viss del överraskar slutet. Och det är alltid trevligt.

Hårdrockssagan om Jack bjuder på mycket nöje för både barn och vuxen, och Stephansdotter Björks kunnande och hängivenhet till genren flödar i denna kärleksförklaring till hårdrocken och till de personligheter som befolkar denna.

Finns boken inne?


/ Amelie

1 december 2011

Nynäsbanan 110 år

På lördag öppnar utställningen Nynäsbanan 110 år - lika aktuell nu som då i Konsthallen. De som ligger bakom utställningen är ett gäng tågälskare - Stockholm Nynäs Järnvägs kamratförening och Nynäshamn Järnvägsmuseum. Utställningen invigs på lördag 3 december kl 13 av kommunstyrelsens ordförande Anna Ljungdell. Biblioteket och Konsthallen har extraöppet till klockan 15 den dagen. Samma helg är det julmarknad i hamnen och det går ångtåg till och från Nynäshamn. Passa på och gör en heldag i Nynäshamn på lördag alltså!
Utställningen pågår t om 4 januari. Välkomna!
/Emma
PS Fotografiet ovan är taget vid järnvägsrälsen i höjd med nuvarande Järnvägsgatan. Till höger syns nuvarande Svandammen. DS